INES-skalan
INES-skalan (International Nuclear Event Scale) har utvecklats av FNs internationella atomenergiorgan IAEA, där inträffade händelser på kärnkraftverk kan placeras in efter allvarighetsgrad. På så vis kan allmänhet och media få snabb och begriplig förklaring om hur allvarlig en händelse är.
Klassificering av händelser
Säkerhetsbetydelsen klassificeras på en skala från 1-7. INES-skalan används internationellt och är en komplettering till det rapporteringssystem som används mellan de kärntekniska anläggningarna och myndigheterna.
INES 7
Tjernobyl 1986. Olyckan i reaktor 4 i kärnkraftverket Tjernobyl i nuvarande Ukraina vållade omfattande effekter på miljö och människors hälsa.
Fukushima 2011. En kraftig jordbävning med efterföljande tsunami orsakade reaktorhaverier i Japan, med radioaktiva utsläpp som konsekvens.
INES 5
Windscale 1957. Olyckan vid en luftkyld grafitreaktor i nuvarande Sellafield i England orsakade radioaktiva utsläpp till atmosfären.
Three Mile Island 1979. Olyckan vid kärnkraftverket i USA orsakade att reaktorhärden skadades allvarligt. Det radioaktiva utsläppet utanför anläggningen var mycket begränsat.
INES 4
Saint Laurent 1980. Olyckan i kärnkraftverket i Frankrike medförde att en del av reaktorhärden skadades, inget yttre radioaktivt utsläpp förekom.
Tokaimura 1999. Olyckan i den kombinerade upparbetnings-anläggningen och bränslefabriken Tokaimura i Japan ledde till begränsade yttre radioaktiva utsläpp.
INES 3
Vandellos 1989. Händelsen i kärnkraftverket Vandellos i Spanien gav inte något yttre utsläpp av radioaktivitet och inte heller någon skada på reaktorhärden eller kontaminering i anläggningen.
INES 2
Forsmark 2006. En kortslutning i ett ställverk på Forsmark 1 orsakade störning i elförsörjningen. Endast två av fyra reservkraftsaggregat startade. Inga utsläpp förekom.
Den 26 april 1986 blev en ödesdiger dag i modern historia. Under ett test i en reaktor i kärnkraftverket i Tjernobyl, skenade reaktorn. Händelsen orsakade den allvarligaste olyckan i kärnkraftens historia.
Testet som utfördes denna dag krävde att det fanns aktivitet i reaktorn och att den kördes med låg effekt. Aktiviteten i reaktorn sjönk under testets gång till en oväntat låg och instabil nivå. Reaktorn borde då ha stängts av. De ansvariga på driften bestämde sig för att fortsätta testet och följderna blev katastrofala. Bränslet i reaktorn överhettades och en del av härden exploderade. Stora mängder utströmmande ånga tryckte dessutom sönder reaktorn mer. Radioaktivitet spreds med vindarna och nådde även Sverige.
Konsekvenser
Trettioen människor dog i direkt anslutning till olyckan varav de flesta dog av akuta strålskador. 130 000 människor evakuerades inom en radie på 30 kilometer, och 18 000 kvadratkilometer jordbrukslandskap förorenades.
De mer långsiktiga hälsoeffekterna är omöjliga att förutse och definiera. Ett internationellt forskarteam på mer än hundra forskare är dock eniga om att cirka 4 000 människor skulle eventuellt kunna dö i förtid med anledning av strålningsexponering. Fram till mitten av 2005 hade färre än 50 dödsfall direkt kunnat relateras till strålning från olyckan.
IAEAs rapport om konsekvenserna
Huvudsakliga faktorer som ledde till olyckan
Reaktorns konstruktion och driftsätt hade fundamentala brister i konstruktionen. Medvetenheten i säkerhetsfrågor var inte tillräcklig hos beslutsfattarna.
Kan en liknande olycka inträffa i Sverige?
Nej. Betydliga skillnader i konstruktionen finns mellan de svenska reaktorerna och reaktorn i Tjernobyl. En väsentlig skillnad är att det i svenska och västerländska reaktorer finns ett barriärsystem som förhindrar att radioaktivt material sprids till omgivningen. Konstruktionstypen är alltså en helt annan och bränslet kan därför kylas ner på ett sätt som inte var möjlig i Tjernobylreaktorns konstruktion. Därtill kan nämnas att reaktorinneslutningen har en inneslutning runt reaktorhärden som håller kvar material från en olycka.
Den 11 mars 2011 inträffar en stor jordbävning utanför Japans östra kust. Jordbävningen ledde till att en 14 meter hög tsunamivåg sköljde över kärnkraftverket i Fukushima, och slog ut all el och fick reservdieslar att sluta fungera. Detta gav problem med att kyla reaktorhärden och verket drabbades av härdsmälta, med radioaktiva utsläpp som följd.
Vid kärnkraftverket Fukushima Dai-ichi finns sex i stort sett likadana reaktorer. Reaktorerna togs i drift mellan åren 1971 och 1979. Vid verket finns även ett gemensamt lager för använt kärnbränsle. När anläggningarna konstruerades togs naturfenomen med i beräkningarna. Men jordbävningen och tsunamin den 11 mars överskred vida vad som antagits i konstruktionsberäkningarna och det är ännu för tidigt att överblicka omfattningen av skadorna.
Förloppet de första dagarna av olyckan berodde huvudsakligen på att kraftverkets strömförsörjning slogs ut, såväl matningen från kraftnätet som reaktorernas egna dieseldrivna reservkraftaggregat. Detta ledde till förlorad kylning och en serie av dramatiska händelser med överhettning av reaktorhärdar, överhettning av använt bränsle som förvaras i reaktorernas bränslebassänger, explosioner av knallgas och radioaktiva läckage. Radioaktiva ämnen läckte ut både som gas som spreds med vindarna i omgivningen och som kontaminerat vatten som rann ut i havet.
Den allvarliga kärnkraftsolyckan ledde till stora utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivningarna. Efter kärnkraftsolyckan uppmanades drygt 145 000 personer att evakuera. Fortfarande två år efter olyckan var stora områden runt anläggningarna i Fukushima Dai-ichi obeboeliga till följd av det radioaktiva nedfallet. Snabb evakuering och tidiga livsmedelsrestriktioner begränsade dock stråldoserna till den japanska befolkningen.