50 kraftfulla år

När bandet för O1 klipptes, den 18 maj 1972, fanns ingen tidigare kommersiell kärnkraftsreaktor av större modell i Sverige. Visst hade det funnits forskningsreaktorer och reaktorer för utbildning, men O1 var på många sätt en pionjär. Bygget, som kostade då hisnande 493 miljoner kronor, hade pågått sedan 1965 och det rådde febril aktivitet på anläggningen redan före invigningen. Det vet John Svensson som anställdes redan 1969.

– Jag blev anställd som kontrollrumstekniker och började den första augusti 1969. Under tiden som byggnationen pågick passade vi på att lära oss anläggningen. Vi kröp i alla möjliga och omöjliga utrymmen. Utrymmen som sedan stängdes. Det var den bästa skola man kunde få, säger han.

Med en ingenjörsutbildning med mekanisk inriktning i ryggsäcken kom John Svensson från Stal-Aval i Finspång till OKG och han minns invigningen tydligt.

– Det var en regnig dag den 18 maj 1972. Jag har faktiskt Oskarshamnstidningen kvar från den dagen. Det var jättemycket folk i ett stort tält och jag minns att jag såg kungen. Jag har till och med sparat bordsplaceringen från hur vi satt i tältet. Men jag satt inte nära kungen, utan vi satt långt ut på ena flanken, berättar han med ett skratt.

Kungen ja. Gustav VI Adolf var på plats och invigde. Det här med att starta en kommersiell kärnkraftsreaktor var en stor sak.

– Jag minns ljudet av pumparna när automatiken slog till, säger John Svensson som blev kvar på OKG i 41 år.

O1 genomgick ett antal ansiktslyftningar under sin livstid. Under Projekt Fenix, som pågick mellan 1993 och 1995, renoverades reaktorn och det var första gången man genomförde renoveringsarbeten i en reaktor som varit i drift. Återigen var O1 en pionjär. Efter de två moderniseringsprojekten Max och Mod som genomfördes under 2000-talet, kom O1 upp i sin maxkapacitet på 492 MW.

Oskarshamns första reaktor hann fylla 45 år innan produktionen av elkraft avstannade helt 2017 och nu på 50-årsdagen är jubilaren en reaktor under avveckling.

Johan Lundberg är VD på OKG och det har han varit sedan 2020, så han kom in på posten efter att O1 hade tagits ur drift. Men under 2002 jobbade han faktiskt med moderniseringen av anläggningen, så O1 är känd mark även för honom.

– Då jobbade jag på Westinghouse som leverantör till OKG, berättar han.

Nu fokuseras arbetet självklart på avvecklingen, ett jobb som inleddes 2017 och som beräknas att bli klart under 2028. Johan Lundberg berättar att man har kommit en bra bit på väg. Just nu håller på att montera ner kondensorn och inneslutningen. Turbinen och generatorn är redan borttagna.

Många av delarna går att återvinna och skickas till konventionell återvinning, medan andra smälts ner och måste tas om hand på andra sätt i och med kontamineringen av materialet. Vissa delar blir en del av slutförvarsfrågan.

Projektet med att avveckla O1 verkar alltså flyta på enligt plan, men Johan Lundberg säger att det samtidigt känns lite vemodigt.

– Det är alltid trist att ta bort en fungerande anläggning, framför allt eftersom vissa delar är ganska nya, men det är en del av livscykeln, säger han.

Och han kan också se det positiva med utvecklingen:

– Vi visar att vi tar ansvar för hela livscykeln och det ger oss förtroende att göra något nytt. Vi skapar ju möjligheter att göra plats för den nya generationens kärnkraft.